Per betyder "klippa"

Det tog tid innan vi fann det namn, som passade dig och det fick ta tid, vi hade ingen brådska. Namnet skulle höra ihop med dig och oss och vara något, som du skulle lystra till hela ditt liv. Den som oroade sig mest över att du fortfarande efter två veckor inte kallades annat än "Knyttet" av mamma och "Plumpen" av pappa (det lät så, då du föddes, sa han), var din moster Yvonne.

Listan över fina pojknamn i min dagbok, var inte speciellt lång. Där fanns Per, Max och Lukas och några till. Pernilla heter din fina kusin, som är min guddotter och Per gick lätt att koppla samman med Lennart till Per-Lennart, så efter en tid bestämde vi oss för det.

Själv funderade Per-Lennart inte så mycket över sitt namn förrän han kom upp en bit i skolåldern. Namnet var långt att säga och skriva. När Per-Lennart började högstadiet och en ny skola, bestämde han sig för att det räckte bra med Per. Hans kompisar hade sen länge kallat honom Pelle eller Pepe och de sista åren hörde jag också "Farsan". Idag använder endast Pers kusin Jimmy och Lennarts morbror Verner Per-Lennart, då de pratar om Per. Pappa Lennart övergick ganska snabbt till "Vilden" och det var inte förhandlingsbart. "Kärt barn har många namn", är något som passar väl in på Per.

Per namnsdag glömdes aldrig bort. Inget märkvärdigt, men den uppmärksammades alltid och att det var viktigt för Per, förstod jag en gång den 1 augusti år 2003, då jag befann mig till sjöss på väg från Lefkas till Corfu. Det blåste och stormade hela dagen och det var svårt att hålla kursen. Äntligen i hamn framåt kvällen hörde jag pipet från mobilen, ett sms från Per: "Mamma är du ok?".Konstigt, tänkte jag. Per brukade aldrig oroa sig, den oroliga av oss var jag. Snabbt slog jag hans nummer och försäkrade att allt var bra med mig.Innan jag hann gratta honom på namnsdagen, utbrister han: "Inte undra på att man blir orolig. Det är ju den 1 augusti idag, du har ju aldrig förr glömt min namnsdag!" Helt sant, min skatt; Grattis på namnsdagen!
Vi saknar dig så.