Per Egger

Om att släppa taget

2011-09-04T22:32:00.006+02:00

Ur min dagbok om Per

2010-09-30T21:07:00.016+02:00

När Per började i skolan, startade ett ganska regelbundet skrivande för mig i en dagbok, som kom att handla om livet med min härlige unge. Tanken var att Per, som vuxen man ville veta mer om sin barndom och då skulle boken finnas där för honom att hitta minnen i, att glädjas åt och kanske fälla en tår över. Mest av av allt hoppades jag att boken skulle ge honom länkar till att förstå sig själv och sin omvärld. Min tanke var att ge boken till honom i födelsedagspresent. Imorgon skulle Per ha fyllt 30 år. Det hade varit en perfekt dag för "Boken om Per"!

Här kommer ett utdrag ur boken:

18 aug 1987

Idag var din första skoldag. Du har blivit en stor kille nu. Oj, så fort tiden har gått. Nyss var du en knubbig baby, nu är du en lång och rätt så kraftig skolpojke. "Jag är som en gepard", skulle du ha sagt om dig själv, "snabb och smidig, men orkar inte så långt."

Det där med tiden och hur snabbt den har gått, gäller nog mer för andra än för mig. Jag har levt så intensivt med dig, väl medveten om att den här stunden kommer aldrig tillbaka, inte heller den här, eller den här....

Jag har dragit ut på tiden och njutit av att iaktta din utveckling ända sen du var ett litet "knytte" i min mage. Väntan på dig blev en lång, spännande, harmonisk och rogivande tid, då världen runt om inte betydde något. Dina små sparkar och vändningar böljade över min mage och fick mig att skratta. Många var de samtal jag hade med dig då. Samtal som finns kvar inom mig som ett varmt, mjukt minne av mitt "Knytte".

Du har gett mig så mycket glädje och mängder var de tillfällen av stolthet som jag fick uppleva tillsammans med dig, som din glädje att vistas i vatten, redan vid några månaders ålder ville du flyta både ovan och under vatten, din aptit, din nyfikenhet, din energi och din förmåga redan tidigt att lyssna , din iver att fråga och att försäkra dig om att du förstått svaren.

20 aug 1987

Du är redan en stark personlighet med många olika sidor, vissa är motstridiga.
Du vill jobba noggrant och göra allt ordentligt men samtidigt tryter ditt tålamod, vilket kan få tårarna att flöda längs dina mjuka runda kinder. Du är tuff och aktiv, vill klättra i träd högt, högt, dyka från höga trampoliner, åka motorcykel, cykla snabbt, ditt hår är varje dag fuktigt efter dagens bravader. Du har också en mjuk och lugn sida. Mia, 9 år, en mjuk och känslig flicka är din "bästis" just nu. Ser du henne på gården vill du genast ut och leka. "Varför tycker du så mycket om Mia," undrar jag då. "Vi har samma fantasi, mamma,"blir ditt svar. Och jag förstår. Jag skulle själv vilja vara din lekkamrat, vara Mia. Det går så lätt att prata med dig. Jag börjar spinna på en sagotråd, du följer och vi väver vidare.

Även om du är en fartfylld, aktiv unge, är du sällan dumdristig. Du lyssnar noga och uppmärksamt på vilka faror som kan finnas i omgivningen och försöker att tänka dig för. Du öppnar aldrig ytterdörren, utan att fråga vem som står utanför. Du dyker inte utan att ha kollat djupet och du klättrar inte utan att först känna att grenen håller. Det känns som om du förbereder dig noga för ditt fortsatta liv.

En annan "bästis" är Janne, som visar det motstridiga i din personlighet. Här glömmer vi fantasi, nu råder action. Krig, farliga robotar, vapen, "he man" av olika slag dominerar leken.
Men också här finner du glädje. Idag då du och Janne lekte i ditt rum kom du ut till mig och sa: Mamma, jag skulle önska att Janne var min bror och på "fritis" i eftermiddags sprutade tårarna av ilska och besvikelse, då Janne hade sett glad ut, då jag kom för att hämta dig. Du trodde nog att han ville leka ensam med Jonas. Ibland klarar du rivalitet utan några problem och hittar någon annan att leka med, men ofta blir du ledsen och jag är glad att du så gärna pratar om det, är så öppen med hur du känner. Att du inte gömmer besvikelse inombords, djupt ned i något litet fack och bär det med oöppnat in i tonåren och ditt vuxna liv.

Ibland ser jag mig själv så kristallklart i dig, ser både mina goda och dåliga sidor. De goda ger en känsla av trygghet, det är sidor som jag vet att du kommer att ha glädje och nytta av. De dåliga skrämmer mig, ingen vet bättre än jag hur jobbiga de kan bli för dig. Både det goda och det mindre goda ger en stark känsla av samhörighet, som att leva om sitt liv, se det utifrån. Det spännande med dig är dock den del, som inte är jag, inte är Lennart, utan DIN alldeles egen, unika DU. Den sporrar min nyfikenhet, den vill jag lära känna och förstå.

Och hur kan du vara borta förresten? Jag ser dig ju överallt!

2010-07-16T21:48:00.027+02:00

Träffade Mona-Lisa under hennes första riktiga semester i det fina lilla torpet utanför Katrineholm. Hon visade mig sitt barndomshem alldeles strax intill, där stallet stod fullt av små hästar men hundkojan på gården var tom på hyresgäster. Mina tankar gick som oftast till Per och jag tänkte, att han skulle nog liksom jag ha glatt sig åt Mozas sällskap, naturen och idyllen här. Hemma i "Blå boken" slår jag upp en sida, skriven av Mona-Lisa till Per.

Slumrade efter tomheten

Döden väckte mig

Jag glöder än

...............

Jag letar efter dig, efter livet och kärleken.

Jag letar efter dig för att du försvann så spårlöst.

Man kan inte bara gå bort så där utan förvarning!

Det borde vara olagligt.

Och hur kan du vara borta förresten? Jag ser dig ju överallt!

På bänken här intill eller när du dyker ner i vattnet,

Eller när du står där i baren. Me en öl och cigg.

Mössan, dina lockar och din väska. Söderkällaren.

Eller i min källare, där till vänster om mig i röda soffan,

med gitarren eller med diktboken i handen.

Jag hör dig harkla...

Du mumlar något om att du vill ta om det.

Från början.

Du ropar; jag vill ha "Pasta a la tillan"! Du slänger ur dig pikar

och skrattar ännu mer. Det smittar.

En dikt av Per

2010-05-02T01:39:00.001+02:00

Theran "Bill" meets Per in Alicante

2010-02-27T23:13:00.005+01:00

Per berättade ofta om sin vän Bill, som han träffat i Alicante. De läste båda spanska på universitetet där och delade en lägenhet tillsammans med ytterligare en person, Carlos. Bill var från Pennsylvania, USA. Han hade tagit körkort och tillsammans köpte de en gammal bil, så de kunde ta sig till skolan och runt i Spanien på loven. Att de hade haft superkul gick inte att ta miste på. Per ville gärna att jag skulle träffa Bill och vi pratade om att kanske åka till Costa Rica, då Bill och Marisela skulle gifta sig. Marisela är född i Costa Rica och har hela sin familj och släkt där. Per fick aldrig uppleva Costa Rica, men efter det att Bill varit och besökt mig här i Stockholm och delat fina Per-minnen med mig, bestämde jag mig för att åka. Vid det laget hade Bill hunnit både gifta sig och bli pappa till gudomligt söta Theran, Lijen, Per, som bara han var trippen värd.

Här berättar Bill hur Per och han först möttes

Inför mötet med ett Nytt År

2009-12-30T16:37:00.003+01:00

Det här är en artikel skriven av mig. Den publicerades i FEBE-bladets december nummer. FEBE är en förening för människor, som mist sitt barn. Jag är tacksam för att FEBE finns, även om jag själv inte är någon aktiv medlem, utan vandrar vid sidan om och deltar , då jag orkar och vill. Här finns människor, som vet vad det värsta innebär. Här finns människor som kan lyssna och förstå att sorg är olika.

Temat denna gång var "Bemötande" och min artikel handlar om min längtan efter att få möta Per.

En sann vän- Amirs tankar om livet och döden

2009-10-24T00:40:00.007+02:00

Hej Ylva!

Det var länge sen vi sågs eller talades vid.

Jag såg annonsen i tidningen och kände att

jag vill skicka en hälsning och skriva några rader.

Jag tänker ofta på Per och vad han betyder för mig, vid såna här tider som födelsedagar så blir det lätt att man tänker på livet och döden.

När jag tänker på Pers död fylls mitt hjärta av sorg och saknad, för han var en sann vän och dom växer inte direkt på trän. Men samtidigt som jag känner sorgen,så är jag lycklig, att ha haft en sån bra människa i mitt liv.

Så mycket som han verkligen levde och njöt och nästan alltid med ett leende på läpparna, han var dessutom alltid ärlig och hade goda avsikter, vilket är en sällsynt egenskap.

Han lärde mig en hel del om livet, bl.a så var han en man som tog för sig i livet och satt aldrig och väntade. Per var otroligt intelligent och det är nåt jag uppskattade mycket.

Han är fortfarande en inspiration för mig, han visade att

man kan klara vad som helst om man bara ger sig fan på det.

Jag är lycklig och glad för den tiden vi fick tillsammans

som vänner och alla fina minnen.

Ta hand om dig och tack för en fin bloggsida!

Hälsningar Amir

Per betyder "klippa"

2009-08-01T18:46:00.015+02:00

Det tog tid innan vi fann det namn, som passade dig och det fick ta tid, vi hade ingen brådska. Namnet skulle höra ihop med dig och oss och vara något, som du skulle lystra till hela ditt liv. Den som oroade sig mest över att du fortfarande efter två veckor inte kallades annat än "Knyttet" av mamma och "Plumpen" av pappa (det lät så, då du föddes, sa han), var din moster Yvonne.

Listan över fina pojknamn i min dagbok, var inte speciellt lång. Där fanns Per, Max och Lukas och några till. Pernilla heter din fina kusin, som är min guddotter och Per gick lätt att koppla samman med Lennart till Per-Lennart, så efter en tid bestämde vi oss för det.

Själv funderade Per-Lennart inte så mycket över sitt namn förrän han kom upp en bit i skolåldern. Namnet var långt att säga och skriva. När Per-Lennart började högstadiet och en ny skola, bestämde han sig för att det räckte bra med Per. Hans kompisar hade sen länge kallat honom Pelle eller Pepe och de sista åren hörde jag också "Farsan". Idag använder endast Pers kusin Jimmy och Lennarts morbror Verner Per-Lennart, då de pratar om Per. Pappa Lennart övergick ganska snabbt till "Vilden" och det var inte förhandlingsbart. "Kärt barn har många namn", är något som passar väl in på Per.

Per namnsdag glömdes aldrig bort. Inget märkvärdigt, men den uppmärksammades alltid och att det var viktigt för Per, förstod jag en gång den 1 augusti år 2003, då jag befann mig till sjöss på väg från Lefkas till Corfu. Det blåste och stormade hela dagen och det var svårt att hålla kursen. Äntligen i hamn framåt kvällen hörde jag pipet från mobilen, ett sms från Per: "Mamma är du ok?".Konstigt, tänkte jag. Per brukade aldrig oroa sig, den oroliga av oss var jag. Snabbt slog jag hans nummer och försäkrade att allt var bra med mig.Innan jag hann gratta honom på namnsdagen, utbrister han: "Inte undra på att man blir orolig. Det är ju den 1 augusti idag, du har ju aldrig förr glömt min namnsdag!" Helt sant, min skatt; Grattis på namnsdagen!
Vi saknar dig så.

Bävan inför 17 juli

2009-07-11T02:57:00.002+02:00

Kina minns.......från Valparaiso

2009-05-03T23:26:00.007+02:00

Malagaminnen

2009-02-17T23:03:00.031+01:00

Det kom ett brev häromdagen från Jenny. Jenny är en av de kompisar som Per delade lägenhet och sin tid med under höstterminen -99 i Malaga. Brevet är fullt med ljusa minnen och foton, som jag gärna delar med mig av. Jenny beskriver de tillfällen, då bilderna togs. Det första vid Jennys födelsedagsfest, det andra visar Per och Kim som sjunger julsånger, nr.3 togs på herrmiddagen i huset och nr.4, då Jannike var på besök och det sista, där Per skriver brev på balkongen.

Faster Marianne översätter

2008-12-27T03:04:00.011+01:00

På bilden syns Per och faster Marianne på väg att bryta upp efter nyårsfest i Torremolinos, där vi alla hälsade år 2000 välkommet.

Igår kom ett mail från Marianne i Murcia i Spanien med en översättning på Pepes avskedshälsning till Per. Den är så fint skriven att det känns bra att ha den på svenska också.
Tack Marianne!

Avskedsbrev till min vän PER.

Käre vän, här fick jag veta att du avled långt innan många andra av oss, t.o.m. före mig, som är äldre än du. Jag blev så ledsen att höra detta och att jag inte kunde säga adjö, men på samma gång, vill jag säga hur tacksam jag är för all tid vi fick vara tillsammans i Chile och likaså i Sverige. Tack för promenaderna och stunderna i parkerna, sångerna och gitarren, kalasen och ölen, pratstunderna och att skratta så mycket, ja, det var trevligt att lära känna dig.
Jag är övertygad om att detta liv, är endast en övergång till det viktiga, till det andra livet, det andliga, dit vi inte tar med oss denna tunga kropp och där vi är bara själ och kraft (energi).
Det är också möjligt att vi lärde känna varandra tidigare, i ett annat liv, och att vi är här nu för att betala vår "KARMA", hoppas att du har lyckats, jag tror det och att du är lycklig i nästa liv.
Vi ses min vän, vi ses i Valparaiso, Stockholm eller Bättre vänta på mig i Nangijala och därifrån far vi tillsammans med gitarren till Nangilima, där träffar vi säkert Victor Jara,Violeta Parra, Björn Afzelius och andra som försvann.
Adjö käre Vän, jag älskar dig

PEPE

Pepe lärare och vän

2008-12-08T23:37:00.010+01:00

Under året i Chile lärde Per känna Pepe. Per tog gitarrlektioner hos Pepe. Båda älskade att spela, sjunga och ha roligt i goda vänners sällskap. En vänskap växte fram. Så småningom träffades de båda också i Stockholm.
Här är Pepes avskedsord till Per.

Ebou minns..

2008-10-26T20:43:00.004+01:00

Ebrima har skickat ett meddelande till dig.

Hej Ylva!
"Det är jag Ebou eller Ebbo som de säger i Kallhäll. Du ville gärna veta hur jag och Per blev vänner och om du inte minns det så var Per den första som jag blev vän med då jag kom till Sverige. Jag minns att när jag och mina syskon började på det fritids som låg i Folkets hus så var Per den ende som kunde prata med oss eftersom ingen annan kunde tala engelska av ungarna som var där. Kunde inte ha börjat på ett bättre sätt för både mig och mina syskon att ha en så bra kille till hjälp i det nya och främmande land som Sverige var. I mitt hjärta har han alltid funnits sen dess."

Feedback från Tanya

2008-10-21T22:17:00.004+02:00

"hej, ville bara säga att jag har fått boken nu och den är jätte fin, vilket jobb du gjort!! På fredag åker jag på en kurs i småland och jag tänker mycket på Per för han alltid peppade en och fick mig att känna att jag kunde klara allt jag vill så boken blir en perfekt rese bok för mig. många kramar till dig!"

En tår!

2008-09-24T22:57:00.004+02:00

Det kom ett mail från Johanna:

Till Per
En tår rinner ner för min kind när jag läser dina dikter. Dom går en in i hjärtat. Jag tänker på dig mycket och på alla goda minnen vi haft under skoltid och fritid.Vi gick i samma klass i
9 år. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan.

Kramar
Johanna Gunnarsson

Pers bok kommer ut den 1 oktober

2008-09-15T16:25:00.009+02:00

Hur får man tag i Pers diktsamling?
undrade Alexis

Den går att beställa i vilken bokhandel som helst. Boken finns i bokhandelns söksystem s.k. bokrondell. Kanske kan det ta ett par dagar innan du får den.

Ett annat sätt är att beställa den direkt
från förlaget "Instant book". Dubbelklicka på rubriken ovan så länkas du dit.

Är man i stan´, så kan man också kila in på förlaget, som ligger på Kungsgatan 77 och få den direkt i handen.

Vill man passa på att ta en kopp fika med mig, så är man hjärtligt välkommen hit. Pers bok finns här hemma för alla hans nära och kära.

"Den försvunna kartan", dikter av Per Egger

2008-08-18T23:03:00.005+02:00

Idag den 18 augusti 2008 lämnade

jag ifrån mig manuset till

Pers diktsamling för tryckning.

Det har tagit mig lång tid att sammanställa.

Många timmar av tårar, sorg, saknad

och kamp men också stunder av

förundran över orden och ibland ett leende

"Var får han allt ifrån?"

Min förhoppning är att jag valt dikter,

som Per gärna velat se i tryck.

Till den 1 oktober ska boken finnas

tillgänglig i handeln.

Isabella minns....

2008-07-15T20:28:00.005+02:00

Per och mormor på samma sida om horisonten

2008-04-28T21:56:00.014+02:00

"Åh, vad du är duktig! "
säger mormor ofta och
det känns så härligt att höra!

Tack mormor,
för att du fick mig att
känna mig bäst och
tack för alla roliga
stunder tillsammans!

Med Timbuktu i Bolivia

2008-04-18T23:27:00.003+02:00

"Kära Per", skriver Elin

2008-04-18T22:59:00.010+02:00

Från Oliver till Per

2008-02-16T00:16:00.005+01:00

Från Amanda till Per

2008-01-24T23:08:00.001+01:00

Vännerna från året i Chile

2007-12-05T22:36:00.000+01:00

Våra tankar är hos Per

2007-11-03T23:17:00.000+01:00

Oliver är med Lennart och mig idag, då vi tänder lyktorna. Kanske går Olivers tankar till Phi-Phi-öarna och alla dykaräventyr och annat, som de två "bröderna" upplevde tillsammans där eller vandrar de kanske iväg till somrarna på Stavsnäs eller till de stunder då de tillsammans bara delade tystnaden.

Efter en stund kommer också Tanya och Sara. Tanya har målat sitt ljus med saknad.

Från Mona-Lisa till Per

2007-09-16T02:16:00.000+02:00

Ur "Blå minnesboken"

2007-08-12T22:18:00.000+02:00

I "Blå Minnesboken" möter jag Per genom alla hans vänner. Jag ser honom genom andras ögon, genom ögonen hos de som stod honom nära eller en bit ifrån, alla hans vänner, som var så viktiga för honom, jag ser och gläds, då jag förstår att Per har lämnat något av sig själv, till alla er som är författare i denna bok om Per.
Boken, som startades upp under minnesstunden den 12 aug 2004, har levt sitt eget liv, men tack vare Mona-Lisa, du underbara flickebarn, som aldrig ger upp, hamnade boken hos mig och Lennart till jul. Boken är mig oerhört kär och jag ska låta publicera en stor del av innehållet här framöver.

Så här börjar boken:

Vid graven

2007-07-17T19:16:00.000+02:00

Thomas-vännen blir 27 år idag den 11 juli. Grattis till dig!

2007-07-11T13:46:00.000+02:00

Mors Dag

2007-05-27T23:30:00.001+02:00

Två år 10 månader och 10 dagar sen livet för alltid förändrades. Jag genomlever en tredje "Mors Dag" utan mitt barn. "Tiden läker alla sår", är en trösterik fras. Den fungerar dock inte för mig. Inte en dag utan saknad, inte en dag utan sorg..

Världens alla tårar

2007-05-10T21:13:00.000+02:00

Tyst utan motstånd
lägger din skönhet mig ner
i en stilla båt,
som guppar längs världens alla tårar.
Men de kan inte nå oss.
För vi är....i varandra.

Per

En dikt från Per

2007-04-06T23:59:00.000+02:00

Glömmer du mig?
bakom ett namn,bakom ett brokigt skynke.

Missar du mig?
bakom sandfyllda ord,bakom en tass.

Minns du inte mig?
där vid parkbänkens kant,
vid minnenas slut,
vid skallgångens rast,
där djupet blev grund.

Per

Från Angela: "Jag tillägnar Per dessa tankar"

2007-02-28T01:12:00.000+01:00

Saknar så ditt leende...

2007-02-08T21:52:00.000+01:00

Nyår 2003/2004

2007-01-22T22:21:00.000+01:00

Fars Dag

2006-11-12T20:15:00.000+01:00

Fars dag behöver vi hjälpas åt för att göra uthärdlig. Lennart tar med kakor och kaffe i termos och jag tar med Per -och pappabilder och tillsammans åker vi till Per. Vi plockar bort löv, som envisas med att falla, som ett värmande täcke över den frusna jorden, fikar och minns....
Här Lennart, kommer några Fars Dags-bilder till dig!

Pers födelsedag

2006-10-20T21:30:00.000+02:00

Det är den 1 okt och vi samlas, för att tända födelsedagsljusen för Per. 26 st små lågor flämtar i vinden denna oktoberdag. Per älskade att försöka blåsa ut alla ljusen på födelsedagstårtan samtidigt, för att sedan med iver ta itu med alla paketen. Nu, som de senaste tre födelsedagarna, fick lågorna slockna av sig själva. Pers kraft och energi fattas oss. Vår saknad är oändlig.

Conny fotograferade och hade sparat 5-årige Pers bild "Vinden blåser".

Alexis Kiviharju said...
Hej Ylva!Fint att du har startat en sida till åminnelse av Per. Tänker än idag på vad som hände och kanske framför allt varför det skulle hända just Per. Vet nog att jag aldrig kommer få svaret på den frågan, men kommer heller aldrig kunna sluta undra. Känns skönt att kunna gå in här å minnas, det hjälper!Ta hand om dig!

"Jag kommer aldrig glömma Per, och vad vår kamratskap har betytt för mej", skriver David

2006-10-14T23:44:00.000+02:00

De här bilderna från tiden i Alicante har jag fått av David. Jag håller med David, då han säger:
"Bilderna talar för sig själva."

Så här skrev David, då han startade http://www.peregger.com/, en mötesplats, som betyder så mycket för oss.

"När jag startade detta projekt var jag inte säker på att jag skulle göra den allmänt tillgänglig, det var mest någon typ av terapi för mej: jag satt i flera dygn och tänkte inte på annat än min kompis, alla gånger han fått mej att skratta, och allt han visat mej. Jag tror att tiden jag och Per spenderade tillsammans i Alicante var en absolut kritisk del av mitt liv - jag kom hem med bättre förståelse för vad som är viktigt, och med en mycket större uppskattning för livet. Jag har några fantastiska bilder av Per därifrån som jag ska scanna in och lägga till i bildsektionen.
Jag kommer aldrig glömma Per, och vad vår kamratskap har betytt för mej."

David Thulin, 2004-11-05

Nathaniel på besök

2006-10-12T17:56:00.000+02:00

Det är onsdag - min lediga dag. Vi träffas på Årstabron. Nathaniel promenerar från Närkegatan. Det är första gången han går över den nya vackra bron. Jag möter honom, då en liten bit återstår och tillsammans promenerar vi hem. Det finns mycket att prata om. Sara och Nathaniel har nyligen kommit hem från 3 mån. franska-studier i Paris. De har fått ut mycket av sin resa, men verkar samtidigt nöjda med att vara hemma igen. Vi kommer ofta in på Per i vårt samtal. Det känns fint att höra med vilken värme och glädje Nathaniel pratar om Per. Jag får hjälp med några förändringar på Pers nya minnessida, bl.a med att länka till den ursprungliga sida, som David skapade i nov. 2004.
Efter att ha ätit middag, läst Nathaniels ord till Per i "Blå minnesboken", tittar vi på klockan, som redan närmar sig elva. Tiden har sprungit iväg! Vilken fin dag! Tack Nathaniel!

Lördagsfika med Angela

2006-10-08T00:30:00.000+02:00

Idag skulle jag och Angela ha träffats för fika vid Björns trädgård. För mig blev det tok och knas och jag hamnade vid "Lasse i parken". Tack och lov för mobiltelefon! Skratt och nya planer. Vi landar slutligen på liten, spännande matservering på Ringvägen med godbitar från mellanöstern. Utanför regndroppsstänk men innanför hos oss, Per- minnen och framtidstänk för Angela, som ska åka till Berlin på måndag. Hoppas hon och Walle får en rolig och givande tid!

Stillsam Lycka

2006-10-07T23:47:00.000+02:00

Det här fotot av Per finns på mitt skrivbord.
Per är 20 år gammal. Han har redan stått på egna ben och bott hemifrån i ett par år. Efter gymnasiestudierna pluggar han först spanska i Malaga och senare vid universitetet i Alicante. Per ler mot livet och livet ler mot honom.